En händelse som stannar med mig och som har fått mig att kontemplera.
I helgen i Sundsvall träffade jag för första gången en elev som jag hjälp digitalt i ca 1.5 månad.
Hon bad mig att känna på hennes häst, och så att hon fick se hur jag jobbar.
Min inställning till att sitta upp eller ta över tyglarna hos en häst jag inte känner är alltid att jag behöver känna av hur det känns när vi ses.
Därför att jag inte känner hästen, men kanske framför allt att hästen inte känner mig!
Alltså jag tar det aldrig för givet att det är det rätta att jag hoppar upp, det är endast om jag känner att hästen känner sig trygg.
Trygg i omgivningen, i situationen och om den verkar trygg i min närhet, och om jag gör bedömningen att jag på något sätt kan vara av hjälp för hästen i det ögonblicket.
I den här situationen bedömde jag hästen som lugn och ganska trygg så jag tog över tyglarna och började med att bara gå med hästen(vid hand) vid min sida långa tyglar i ett par varv.
På så sätt hinner den känna av mig och jag hinner känna av hästen.
Såsmåning om började vi vår dans.
Hästen har haft en tuff historia bakom sig med mycket försvar, men vi lyckades hitta lösningar som gav den mer och mer förmågan att skifta fokus från nacke och mun till att mer och mer hantera sin kropp via ryggen och därmed få en friare känsla i nacke och framdel.
För ägaren blev det en riktig aha- upplevelse i sitt hästliv, som hon beskrev det.
Inte bara i hur hästen gick och vad vi gjorde, utan mer utifrån hur jag och hästen interagerade, modifieringen och reaktionerna och hur vi så småningom hittade ett gemensamt utrymme att samspela båda med sin integritet intakt.
Hon beskrev det som att hon ju alltid har velat vara mjuk med sina hästar, vilket enligt mig är beundransvärt i ett klimat inom hästvärlden där det tyvärr gärna anses vara lite ”mesigt”
Men hennes insikt var att hon kanske till och med hade varit undfallande.
Hon såg att man kan vara sann med sig själv utan att för den sakens skull ta av någon annans utrymme eller någon annans integritet. Det vill säga utan att buffla runt hästen, va hårdhänt eller nedlåtande.
Att behålla sin egen integritet, ger utrymme åt mer och ger hästen utrymme att hålla sin.
Vi kan vara guider utan att domdera, vi kan höra och lyssna in och känna in utan att för den skull tappa vår egen integritet.
Vilken otrolig upplevelse och så fantastiskt att jag kunde vara en del i det.
Med hästen funkar inte fake it, till you make it!
De går efter Integritet och autenticitet.
Det är verkligen en fantastisk och ödmjuk process att få vara med och en del av människors resor och utveckling tillsammans med sina hästar
To be continued..
